Året är 1956. Slottsbrons Folkets Hus. Sven-Ingvars har sin första spelning. Gaget var 172 kronor.
Sven-Erik Magnusson är bara 13 år
när han, Ingvar Karlsson och Sven Svärd, bildade Sven-Ingvars Trio
i Slottsbron utanför Grums. Sven-Erik på sång, gitarr, klarinett och saxofon. Ingvar på dragspel, bas och
elgitarr och Sven bakom trummorna. 1958 utökades trion med en medlem, basisten Rune Bergman och
trion blev en kvartett. På repertoaren stod en handfull populära covers från den här tiden som Rock
Around the Clock, Billy Boy, Guitar Boogie, Let's Think About Living och Corrina, Corrina. Sven Ingvars
visade redan här sin talang och känsla för den nya musikstilen som snabbt spreds över världen genom
pionjärerna Bill Haley and His Comets och den störste, Elvis Presley. Musikstilen blev ungdomarnas
musik. Och inte för inte valdes Sven-Erik Magnusson till Värmlands rockkung 1959.
1962 anslöt sig saxofonisten Sven-Olof Petersson. Under en kortare period det här året hade de en
kvinnlig vokalist Marianne Nilsson, sedermera Marianne Kock. Sven-Erik Magnusson hade nämligen
en väntande militärtjänstgöring och en sjungande vikarie behövdes. Det hela löste sig dock då Sven-
Erik fick anstånd. Marianne medverkade endast på några få inspelningar innan hon lämnade
Sven Ingvars för en egen framgångsrik karriär.
I början på sextiotalet ändrade Sven Ingvars sin musikaliska inriktning från att spela och framföra
covers till att spela låtar skrivna av svenska kompositörer. Tvärtemot den rådande tidsandan där
engelskan var ett måste för de svenska popgrupperna. Sven Ingvars sjöng nu på på svenska. Med Sven-Erik Magnussons
äkta och okonstlade sång på klingande värmländska. I samklang med flirten av svensk traditionell musik, som
folk- och vispop, så lät inte resultatet vänta på sig.
1961 kom genombrottet med Te dans mä Karlstatösera med Sven-Ingvars kvartett, som gruppen då
hette, hämtat från första EP-skivan. Den 29 november det året gick låten in på den mycket populära
piratradiostationen
Radio Nords egna Topp 20-lista. Där låg kvar där i elva veckor och nådde som bäst
en andraplats. 1961 fanns varken Svensktoppen eller Tio i Topp. Låten framfördes även i Sveriges
Radios program Frukostklubben (sändes 1946-51 och 1954-78), vilket den större delen av den svenska
befolkningen vaknade till och lyssnade på under lördagsmorgnarna. Det fick en enorm genomslagskraft
i det minst sagt skrala mediala utbudet vid tiden då det här begav sig. Sven Ingvars hade hittat sitt
musikaliska uttryck och gick nu sin egen väg mot succé. De kom att för evigt skriva in sig i den svenska
musikhistorien.
|
