Vid tiden kring The Beatles första Sverigebesök och konsert 1963 möttes Marie Selander och Inger Jonsson vilket
så småningom ledde till bildandet av Nursery Rhymes
(namn efter en Bo Diddley-låt) kring årsskiftet 1964-65.
De var liksom alla svenska popband inspirerade av engelsk och amerikansk pop och soulmusik som The Beatles, The Rolling Stones, Ikettes, Martha And The Vandellas med flera.
Nursery Rhymes tillhörde tillsammans med Plommons, Sunny Girls och Rainy Day Women de få kvinnliga banden på sextiotalet. Musikscenen var starkt mansdominerad och
tjejernas musikutövande togs sällan emot på allvar. "Visst är dom söta men dom låter också" var en rubrik som speglade hur
kvinnliga popgrupper kunde uppfattas som musiker vid den här tiden.
Gruppen spelade på olika ställen runt Stockholm. De turnerade över stora delar av Sverige och spelade även i Danmark, Tyskland och England där bandet
delade scen med kända popgrupper som The Who, The Kinks, Four Tops, Temptations m fl.
Manager för gruppen blev Rolf Hedin med artistbolaget Segat (tages).
Där ingick sedan tidigare de manliga popgrupperna Tages och Annabee Nox.
Nursery Rhymes var en av de första svenska popbanden som spelade i England och definitivt det första flickbandet. De gav ut tre singelskivor
Peaches And Cream, Heat Wave och We´re Gonna Hate Ourselves In The Morning. Alla covers på låtar av amerikanska
artister.
Nursery Rhymes upplöstes 1967. Marie Selander började ägna sig åt folkmusik och
världsmusik. 2012 utkom hon med boken Inte riktigt lika viktigt. Om kvinnliga musiker och glömd musik.
Birgitta Nordgren-Pincott och Wiveca Säwen spelade under 1970-talet i bandet NQB.
2012 gav Svenskt Rockarkiv ut samlingsalbumet Från Plommons till Drain: svenska tjejrockband 1966-1999 där Nursery Rhymes ingår med
We´re Gonna Hate Ourselves In The Morning.
