Från början fanns juryn i två städer, där Stockholm var den stående juryorten. Juryn fick lyssna på tio nya låtar en timme innan
programmet gick ut i radio. Av dessa röstades fem låtar fram vilka sedan utmanade de tio som låg på listan. De 15 låtar som var
kvar spelades upp i programmet, och publiken fick genom sina mentometerknappar först rösta på vilka låtar som skulle åka ur
listan. Till sist spelades de tio låtar som varit mest omtyckta och publiken hade nu att rösta på en enda låt. Det fanns vid den här
tiden inte någon som helst möjlighet att kontrollera att röstningen gick rätt till. Det var med all säkerhet många som röstade på
flera låtar. Jurysystemet var synnerligen ett krångligt förfarande.

Under sommaren 1962–1966 ersattes Tio i topp av Sommartoppen. Där fanns det bara en jury i den utvalda staden och endast en
omröstningsomgång genomfördes i stället för tre som gällde i huvudprogrammet. Den omständiga röstningsproceduren slopades
även i huvudprogrammet. Det skedde i september 1963. Det blev tillåtet att rösta på tre låtar. Självklart tog ungdomarna vara på
chansen och möjligheten att rösta fram sina egna lokala favoritband på Tio i Topp.